Start  Releases  Mailorder  Bands  Media  Interact  About 
« Webshop Home

Search
List Pre-order only

Our Catalog
CD
Vinyl
MC
DVD
Merch
Clothes
Reading
Sleeve
Paraphernalia
Miscellaneous

For Customers
» Order Information
» Open Shopping Account
» Catalogue
» RSS Catalogue RSS
» Track Order

» Your Account
We accept PayPal payments.

Page Rank
M:40 - HISTORIENS SVARTA VINGSLAG


 M:40 -  HISTORIENS SVARTA VINGSLAG (CD in jewelcase) Track list:

01. Historiens svarta vingslag Lyrics to this song.
02. Konfrontation Lyrics to this song.
03. När bomberna faller Lyrics to this song. Mp3. Click or right-click and Save target as to download to your local harddrive.
04. Brännmärkt Lyrics to this song.
05. Another downfall Lyrics to this song.
06. Välfärd Lyrics to this song.
07. Your dark eyes Lyrics to this song.
08. Maktens pjäser Lyrics to this song.
09. I stormens öga Lyrics to this song.
10. Helvetet är här Lyrics to this song.
11. Sista brevet till Sverige Lyrics to this song. Mp3. Click or right-click and Save target as to download to your local harddrive.
12. Väggarna omkring dig Lyrics to this song.

   
Item: 1563
Date: 2007-07-07
Catalog No: HALVCD026
Format: CD in jewelcase
Label: Halvfabrikat Records

Price: 80.00 SEK

Qty:

 
Information
Twelve songs of furious crust/hardcore. It’s extremely fast, extremely uncompromising and yet extremely ordinary! This is crustcore complete with angst ridden vocals and lyrics about politics, despair and hopelessness – I guess! What still makes M:40 a little more interesting than most other crust bands is their ability to incorporate more complex elements of post-hardcore in some songs as in example “När Bomberna Faller”. M:40 is also tighter than many other grind-/crustcore bands and still they are furiously fast. Let’s start a riot!

Selling points
# Crust/hardcore deriving from Lidköping, Sweden.
# Twelve songs of total fury! Since the crust vary to slower parts, this can only be called one of the best records of 2007!
# Think Totalt Jävla Mörker mixed with Neurosis!

Line-up
Daniel: guitar/vocals
Erik: vocals
Sebben: vocals
Simon: drums
Johan: bass


Digital download
Reviews
Cow magazine, [written by Ted. Distributed by Sound Pollution]
Skivbolagsmogulen Danne Lönnqvist som driver Halvfabrikat är en man med riktigt bra smak när det gäller mangelmusik. Det går absolut inte att förneka när jag erhåller senaste tillskottet i M:40’s ganska gedigna diskografi. ”Historiens svarta vingslag” är en platta som platsar ganska exakt in i den något trånga fålla som innehåller mina absoluta mangelfavoriter idag.
Crust som leker ut för mycket i black metal och dylikt kan jag ha svårt för (om det inte är Aktiv dödshjälp förstås) men M:40 lägger i bromsen precis vid den gränsen och driver mer mot den hardcore som jag tycker påminner om 90-talets Straight edge-våg . Grunden känns som traditionell svensk kängpunk, med underbart driv och smutsiga gitarrer. Många crustskallar skulle nog klaga på att det inte är hårt nog, men det är ju det jag gillar, de har ett sound för tusan! Enligt mig smälter de inte in i mängden utan har det där lilla extra som får mig att gilla skiten redan under första lyssningen.
Missförstå mig bara inte när jag jämför dem med Straight edge. De är säkert inga nyktra vegetarianer hela högen men det är just breaken, tempoväxlingarna och de lugnare partierna som får mig att känna lukten av hardcore när det begav sig för 10-15 år sen. Hade de legat på rätt bolag ’95 hade de förmodligen erövrat världen för länge sen.
De flesta av de tidigare nämnda ingredienserna finns redan i titellåten som får äran att öppna skivan och efterföljande ”Konfrontation” ger en knapp minuts kängröj vid scenkanten. ”När bomberna faller” är förmodligen min största favorit. Verserna grundas på ett bekvämt hi-midtempo (vad är det för jävla ord?) med schyssta riff och lite gitarrtugg och refrängen fullkomligt lyfter upp låten till något som känns som desperat men ändå förbannat, ”När bomberna faller dag efter dag, och protesterna tystnar mer varje gång”, med sköna gitarrslingor i bakgrunden som ger den rätta känslan. Klockrent. Sen fortsätter de bara att rada upp hits som ”Brännmärkt”, ”Välfärd”, ”Maktens pjäser” och ”Helvetet är här” bara för att nämna några.
Jag behöver inte skriva något mer, skivan är makalöst bra. Det är bara att slanta upp. Det finns inga ursäkter. Punkt.
 
Lowcut #45, [written by Tomsen. Distributed by Sound Polltuion]
It’s extremely fast, extremely uncompromising and yet extremely ordinary! This is crustcore complete with angst ridden vocals and lyrics about politics, despair and hopelessness – I guess! What still makes M:40 a little more interesting than most other crust bands is their ability to incorporate more complex elements of post-hardcore in some songs as in example “När Bomberna Faller”. M:40 is also tighter than many other grind-/crustcore bands and still they are furiously fast. The two singers seem to get a good workout trying to scream the most, but I don’t get much of the Swedish lyrics. Anyway, let’s start a riot …
 
My Last Chapter, [written by Kristoffer Persson. Distributed by Sound Pollution]
I have to be completely honest here… I’m a bit skeptical about this album. I hate to say it, but no matter what great guys they might be I have to be honest. And the thing that turns me into a skeptic are the vocals. Two main vocalists, and both a bit annoying in the long run. I have absolutely no problem with screechy, gnarly screaming, but all the time? It would be a whole lot easier to digest this if one of the lads would growl just a little, go for some depth in his voice. But other than that this album’s great!
Hardcore-ized crustcore, very hardcore-ized. Or maybe I should say metalcore-ized, ‘cause it has its share of metal as well. Pounding and powerful tunes with that mosh-friendly atmosphere that you can only find in a really killer hardcore album. The parts of pure drum hammering and bass rambling are golden, the tunes that steps out of the mold and dare to really venture off (like Your dark eyes and Väggarna omkring dig) really shows their versatility. But my mind keeps going back to think of Totalt Jävla Mörker, and to tell you the truth said band started to suck major arse as soon as they started releasing fullengths. And so in my book it’s not a great comparison. But other than the songs that really stand out it can also be a bit monotonous…
I guess it’s a fair bet to say I’m having problems deciding whether or not to really like or dislike Historiens svarta vingslag. Some bits are really killer that would probably be terrific for a night of violent (but friendly, of course) moshing, but for some I miss the intensity to really make me wanna do so. And for crying out loud, please include some backup screaming that aren’t as bright, ‘cause that would really give it a tougher and brutal output. On the brightside the sound is pretty damn decent and the booklet looks great.
 
Music-scan.de, [written by Arne. Distributed by Sound Pollution]
In Anlehnung an die Nordlichter von Totalt Jävla Mörker (inzwischen ja auf Regain angekommen) legen M:40 aus Lidköping einen extrem tempogespickten Hassbatzen zwischen Crust, Punk und Hardcore vor. Die Schweden gehen weder Kompromisse ein noch relativieren sie mit zunehmender Spielzeit ihr ungemein hohes Brutalitätslevel. “Historiens Svarta Vingslag” steht für zwölf Tracks blanken Wahnsinns. Die Neurosis- bzw. Isis-artigen Post-Core-Intermezzos täuschen nicht darüber hinweg, dass M:40 durchweg Vollgas gehen. Die nächste Eruption erfolgt jeweils Sekunden später. Dabei sind die einzelnen Tracks so vielschichtig und noisig wie das Tempo schnell ist. Die Schweden zimmern eine undurchdringbare Soundwand, die neben ihrem vornehmlich destruktiven Anspruch jeweils auch eine gute Portion Melodie mit sich führen. Doch unter der aufgewühlten, explosiven Oberfläche bemerkt man sie es mit der Zeit. Die Vocals sind in bester Schrei-Emo-Tradition gesetzt, wobei sich die beiden Shouter Erik und Sebben die Lungen aus dem Leib kotzen. M:40 geben auf allen Ebenen ein Maximum, und als Hörer ist man zu selbigem aufgefordert. Ruhig sitzen bleiben kann man bei der Auseinandersetzung mit “Historiens Svarta Vingslag” ohnehin nicht.
 
Vampire Magazine, [written by Isaak. Distributed by Sound Pollution]
M:40 is a Swedish band who call themselves crustcore / hardcore. Secondly M:40 was rejected by Metal Archives for ‘not being metal’. Yet they appear here now on Vampire Magazine with their album "Historiens svarta vingslag" and yes there are some crustcore moments to be found here that validate the dreads of guitarist Daniel and drummer Simon. But to be honest the production is way too heavy and neat, there are way too many dull mid paced metal moments. Even though the band has several vocalists, neither one of them exceeds metalcore mediocrity. Yes, you’ve read that one correctly. The vocalists sound metalcore, not crust.

There are some up tempo crustcore moments to be found on the album, but they’re not really catchy nor hyperactive enough no matter how many times I listen to them. What sets the band apart from standard crustcore is the presence of some typical Scandinavian riffing. Played in minor and with a harmonic touch. Quite a nice approach in theory but these ‘melodic’ sections (often mid paced) damage the intensity of the songs and continuity of the album. Sorry, it simply doesn’t work.

No, there are far better (real) crustcore albums out there and within that specific genre I would call this album rather obsolete. Maybe metalcore fans can find anything here that appeals to them. No, I still don’t consider this band to be crustcore nor hardcore but a typical modern Scandinavian metal band with some crustcore influences at most.
 
Joyzine, [written by Christian Stenbacke. Distributed by Sound Pollution]
Jag tål verkligen inte mer crust just nu. Det är inte så att jag ständigt sondmatas med just crust varje morgon, middag och kväll, men även en liten dos kan bli mycket i längden. Varför? För att det oftast inte finns någon variation. Om den finns så är den oftast minimal. Detta medför att om man väl har skrivit om ett band så blir det svårt att komma på något nytt, rappt och häftigt att skriva nästan gång det är dags att skriva om samma band. Precis så är fallet med Lidköpingsbanet M:40. Men jag ska göra ett försök.

Förra plattan, ”Tomma Ord Är Inte Värda Ett Skit”, var en riktig energibomb som briserade från trumhinna till trumhinna på knappa 22 minuter. ”Historiens Svarta Vingslag” är aningen längre, men bara aningen, och framförallt känns den betydligt mer genomtänkt. Där ”Tomma Ord Är Inte Värda Ett Skit” lät precis som en valpig debutplatta kan göra, låter ”Historiens Svarta Vingslag” som den brådmogna tonåringen, fortfarande med ilskan i centrum.

M: 40:s styrka är fortfarande att de försöker variera sig inom en väldig stel och oftast nyansfri genre. Långsamt blandas med hårt, hardcore med krossande crust. Vilket i mina öron gör dem till ett av de mer intressanta banden inom just denna genren. Temat låter jag ligger oberört. Jag är en typiskt sådan människa som visst bryr mig om världens alla orättvisor, men ska man rätta till dem alla blir det snabbt en ganska betungade uppgift. Då faller jag hellre tillbaka i bekvämlighetens slöja och låtsas att jag inte ser. Vilket förmodligen gör mig till en ganska dålig människa i M:40:s ögon. Men det är väl bra på sitt sätt, då får de bränsle till ytterligare en platta.
 
Doomsday Magazine, [written by Andreas. Distributed by Sound Pollution]
Jag kan lika gärna säga det på en gång, det är när M:40 manglar råpunk som de låter som sämst. Ärligt, när det hardcoras, post-rockas och sludgas låter det extremt mycket bättre. Jag skulle föredra att det satsades på Relapse/Hydrahead-stuken framför Distortion Rec-mangel, vilken dag i veckan som helst. Det finns riktigt bra grejer på Historiens Svarta Vingslag, men det finns nästan lika mycket (snabba) partier som inte alls låter lika bra som de slöare och tyngre partierna. Jag vill ha mindre Totalt Jävla Mörker och mer High on Fire och Converge. Jag har i en tidigare recension uttalat mig om att de borde skippa Ushc-tugget, men jag tar tillbaka det och säger istället att ju mindre råpunk desto bättre. Om de gjorde fler låtar som ”Väggarna omkring mig” skulle jag vara bra mycket mer eggad att lyssna på M:40, schysst produktion förresten.
 
Folkzine, [written by Andreas Nilsson. Distributed by Sound Pollution]
After one hell of a split with grace.will.fall, that totally blew me away, here's finally a full-length album by the furious crustie boys from Lidköping. I'm a bit sad to announce that I didn't get as amazed by this record as I did by the tracks on the split, but the boys didn't let me down one bit at all! They completely crush everything by horse-lengths with their furious crust/hardcore-ish tracks along with the eerie instrumental breaks. But this time it just felt like tasting a new taste for the second time. It’s very much alike the first time, extremely good yet still not as mind blowing as the first time. Aside for that little fact, the music is absolutely top-notch and the production is not to be questioned. The sound is crystal clear, which is needed for you to experience all of the aspects of the music. The band has really found a distinguished sound and to add to the greatness, those instrumental parts (I've said it before, and I'll say it again) they're the cream of the crop! When mixed in with these pummeling fast bulldozer parts it keeps the record whole, varied and interesting. I even have to give the band some credit for their ingenuity in making riffs and melodies, simply astonishing! Every track has its special part weaved into it, adding a little extra flavour to M:40's smoking arsenal. This is a must have record for every crust/hardcore lover, and if you haven't heard them yet; run along and do it now!
 
Music Extreme, Issue #40, [written by . Distributed by Sound Pollution]
Opening calmly for just a few seconds with a couple of arpeggios M-40 soon gets in their crust / hardcore full of extreme aggression and fast rhythms. Screams at the top of the possibilities of a human being are essential here. Guitar riffs that are fast and rhythmic are another trademark here. And there are also influences of classic hardcore bands that give an old school feeling to some parts. The songs are constructed in order to show the listener the ultimate aggression and melting the listeners brain with pure intensity. The sound of the recording is raw and very loud in all the tunes adding extra points of sheer violence to the music.
 
Twisted Chords online Catalogue, [written by . Distributed by Sound Pollution]
Vor kurzem hatte ich M:40 durch ihre Split-Single mit Grace.will.fall das erste Mal wahrgenommen und jetzt folgt auch schon der erste Longplayer dieser Band aus Lidköping/Schweden. Und wie schon auf der Single gibt es hier die typisch schwedische Mischung aus lautem und brutalem Hardcore und etwas Crust, 12 Songs voller Wut, Hass und dieser typisch schwedischen Geballer-Ladung. Stellenweise kommen mal etwas langsamere Parts ins Spiel, die dann aber direkt wieder von apokalytischem Geprügel abgelöst werden. Wie schon bei Skitsystem sind die Lyrics allesamt in schwedisch, das was ich verstehe, hört sich hochpolitisch und wütend an und passt wie die Faust auf`s Auge bei diesem Sound. Schweden-Crust der allerbesten Sorte, da müssen sich Wolfbriagde, Skitsystem und Kollegen warm anziehen, diese großartige Mischung aus Totalt Jävla Mörker und Neurosis sägt ganz gewaltig am Thron!
 
Metica, [written by Kristofer Elofsson. Distributed by Sound Pollution]
Jämförd med debutalbumet 'Tomma ord är inte värda ett skit' från 2005 är den musikaliska utvecklingen kännbar. Fast det dröjer till fjärde låten, 'Brännmärkt', för att Lidköpings-gruppen ska tända till. Då levererar de ett riktigt snyggt arrangemang som växlar från rasande punk till stämningfullt mörker och krossande tyngd.

Sångslingor och mikrofontajming har skärpts, men jag har fortsatt svårt att ta vokalisternas hetsiga duetter på allvar. Och materialet är ojämnt.

Punk i all ära, men genrens alla former är inte stöpta för alla.

Kängpunk drabbar mig sällan. Jag ser litet konstnärligt värde i uttrycket. Ironiskt nog är det inramningen av M:40:s nya utgåva som imponerar mest. Det sparsmakade omslaget är prytt med sångtexter och förklaringar samt relevanta porträtt- och konsertbilder. Uniformt, snyggt och rent.

Låttips: 'Brännmärkt', 'Välfärd' och 'Your Dark Eyes'.
 
Lords of Metal #73, [written by Rick. Distributed by Sound Pollution]
It seems as if the Devil has the sadistic need to make sure that all apocalyptic bands land on my doorstep. M:40 is a Swedish crust/-core band that adds a little Neurosis to their sound. This in combination with the Swedish lyrics make this a diabolical mixture.

M:40 sounds uncompromising and is not a typical crust band. Just like the other bands on the Halvfabrikat label this has become a mean little CD that only adds to my appetite. I hope the end of the world is not at hand yet because I want to hear a lot more music like this.
 
Skrutt, [written by Peter Thorsson. Distributed by Sound Pollution]
M-40 gives u nothing new but they give us an angry punk/hardcoreband which sings in sweidsh except in one song. I like their anger/aggression because this is the type of music who holds the punk alive and you feel the fist in my pocket and it will slowly and surely raises up against the air ina protest. An half hour protestmusic is OK for me and Halvfabrikat continue to gives us a high quality Swedish punk/hardcore. I would like to hear some more records from this label and band because you know that it is quality through the whole thing.
 
Skrutt, [written by Peter Thorsson. Distributed by Sound Pollution]
M-40 ger oss inget nytt men de ger oss ett argt punk/hardcoreband som sjunger på svenska förutom i en låt. Jag gillar deras ilska/aggression för det är sådant här som håller punken levande när man känner knytnäven knytas i fickan för att sakta men säkert röra sig upp emot himlen i en protest. En halvtimme protestmusik är helt okej för mig och Halvfabrikat fortsätter ge ut högkvalitativ svensk punk/hardcore. Jag vill gärna höra mer skivor från detta bolag och band för man vet att det är kvalité rakt igenom när det gäller denna typens musik.
 
Agonyzone, [written by Anders Brorsson. Distributed by Sound Pollution]
Då var det dags för lite svensk crustpunk, vad kan väl passa bättre i denna stekande sommarhetta? ”Historiens svarta vingslag” är M:40s andra platta sedan starten 2002. Lidköpingsbandet har hunnit med att släppa skivan ”Tomma ord är inte värda ett skit” samt en sjutumssplit med grace.will.fall. M:40 är för mig ett helt nytt namn men eftersom jag hyser ganska varma känslor för svensk crust så är det inte utan viss nyfikenhet jag skickar in skivan i cd-spelaren.

Det handlar om välproducerad svensk crust där M:40 blandar snabbare partier med riktigt ångvältstunga partier. I de snabbare partierna låter det svensk punk så det stänker om det, vilket i min bok är ett positivt påpekande. Avslutande ”Väggarna omkring dig” är däremot en riktigt slötung och ångestladdad låt där trummisen Simon på spelningarna knappast kommer att behöva sträcka sig efter vattenflaskan när låten är slut. På sina ställen bjuds det även på en del black metaltendenser då kanske främst i den tunga låten ”I stormens öga”.

Jag tycker att ”Historiens svarta vingslag” är en bra punkplatta och när M:40 drar upp tempot så är det riktigt bra. Jag kan se musiken på skivan växa ännu mer med tiden och det är definitivt en chans jag är beredd att ge skivan. Den innehåller 12 låtar och är drygt 31 minuter lång, en lagom dos med andra ord. Detta är en skiva som absolut kommer att åka in i CD-spelaren med jämna mellanrum framöver.
 
Groove #6, [written by Mathias Skeppstedt. Distributed by Sound Pollution]
Tolv låtar på 31 minuter, fullt ös i stort hela tiden och riktigt arga texter om vad som är fel med världen vi lever i. Det är en kort sammanfattning av debutplattan från detta Lidköpingsband. Det är hardcore på svenska i samma anda som Totalt Jävla Mörker, fast kanske inte så varierat - detta är mer rakt på sak. Tyvärr känner jag att sångaren fastnar lite i samma tonläge och det gör att det mesta av texterna går förlorade, vilket är synd. Jag tycker också det är synd att de har två låtar på engelska, det hade känts bättre med en helt svensk platta. Men annars en mycket imponerande debut, och ett band som jag definitivt tänker hålla ögonen på.
 
Musicscan.de, [written by Arne. Distributed by Sound Pollution]
In Anlehnung an die Nordlichter von Totalt Jävla Mörker (inzwischen ja auf Regain angekommen) legen M:40 aus Lidköping einen extrem tempogespickten Hassbatzen zwischen Crust, Punk und Hardcore vor. Die Schweden gehen weder Kompromisse ein noch relativieren sie mit zunehmender Spielzeit ihr ungemein hohes Brutalitätslevel. “Historiens Svarta Vingslag” steht für zwölf Tracks blanken Wahnsinns. Die Neurosis- bzw. Isis-artigen Post-Core-Intermezzos täuschen nicht darüber hinweg, dass M:40 durchweg Vollgas gehen. Die nächste Eruption erfolgt jeweils Sekunden später. Dabei sind die einzelnen Tracks so vielschichtig und noisig wie das Tempo schnell ist. Die Schweden zimmern eine undurchdringbare Soundwand, die neben ihrem vornehmlich destruktiven Anspruch jeweils auch eine gute Portion Melodie mit sich führen. Doch unter der aufgewühlten, explosiven Oberfläche bemerkt man sie es mit der Zeit. Die Vocals sind in bester Schrei-Emo-Tradition gesetzt, wobei sich die beiden Shouter Erik und Sebben die Lungen aus dem Leib kotzen. M:40 geben auf allen Ebenen ein Maximum, und als Hörer ist man zu selbigem aufgefordert. Ruhig sitzen bleiben kann man bei der Auseinandersetzung mit “Historiens Svarta Vingslag” ohnehin nicht.
 
Global Domination, [written by Doomsdayzach. Distributed by Sound Pollution]
The more I have anything to do with metal, the more a realization about the genre as a whole has hit me. It started when people continually tried to get me into Enslaved (this is going somewhere relevant, I promise. At least, I think it is…). With Enslaved, everyone always talks about how amazing they are, and I’m sure they’ve recorded some worthwhile material. The stuff I’ve heard is just boring as fuck. I can’t stand it, don’t care to get into the band. Whenever I mention this to an Enslaved fan (which seems to be 90% of the extreme metal community), they say “You need to listen to “Isa” or “Ruun” man, that shit rules”. Well, those are the albums I’ve heard and I just don’t fucken like them. “Oh, well then you need to listen to their older shit man!” You know what? No! How about that? Right now, in front of me I have 10 albums that I have bought in the last few days that I want to listen to on top of the shit I am obligated to cover for the site. I simply don’t have the will or the time to go and listen to bands that have done little or nothing for me. Same thing with the new Arch Enemy. They haven’t done anything even remotely interesting since “Wages of sin” (which was spotty itself), so why would I go out of my way to try and appreciate the new disc? No, I’m past the point where I’ll give anything a try. I won’t. Fuck that.

This ties in with this review because I normally don’t like this style of grindcore (with emphasis on core), but this one is at least semi interesting sometimes. It has its moments, but overall is a mix between boring and repulsive. I originally went into the review thinking “Well, it’s really not that bad is it?” Then it occurred to me that I have no obligation to try to make it sound better than it is. While it’s competent at the best of times, there’s no point in glorifying the “good parts” when most of it is some bullshit that I’ll never have the will to listen to ever again.

I am Global Domination.

M40 (wasn’t that the name of Dave Mustaine’s shitty side project? Oh… MD:40 or 45 or something. Totally different… my bad. Who cares anyway.) does have a few things going for them. The vocals are a higher pitched growl as opposed to the TUFF GUY hardcore scream, and the music can get pretty thrashy. Still, even at the good parts they are nothing that I’d feel compelled to listen to ever. Then you add the breakdowns with loosely strummed yet highly distorted open chords and you have recipe for epic failure. Luckily, it’s only about 29 minutes long, so the album doesn’t really drag on too long. Well… it does, but again I’m trying to be positive. It could be 48 minutes which would downright properly suggest suicide as a viable option.

And about the cover art… well, Ken has some thoughts of his own about these grindy-Swedes.

“It looks like they were going for the “military font makes anything look badass. We could type My Little Pony” in this font and we’d be fuckin badass. Splatter some blood of enemy ponies, scribble in the lower right, and draw some dark lines. The Book of M chapter 40 says, this cover is badass. I could see this in the top 40 rack at HMV.”

And as a funny story (and this is entirely true by the way), yesterday I started writing this review on my lunch break. I sat down at my desk, put on my headphones and started listening to the album while writing so as to refresh my memory. Over the next 10 minutes, I started feeling increasingly nauseated until my boss finally showed up and told me I looked like hell (apparently I was completely pale… only needed black paint for my corpsepaint) and informed me that I was to head home right away. Interestingly enough, once I turned off the music, got in my car and put on some Turisas I started to feel better. I could blame it on the shitty gas station corn dog and beef n’ bean burrito I had for breakfast, but I think it’s safer to assume M40 was the problem.

3 breakdooooowwwnnnnnssss out of 10.
 
Hardrock Info, [written by Jimmy Blom. Distributed by Sound Pollution]
Oh shit, now it's really about time that I review this CD! Summer you know..

12 tracks of crust/hardcore from Lidköping, Sweden in a little more than half-an-hour. It's not just any crust/hardcore band though, 'cus instead of just put the pedal to the metal they mix it all up with slower songs too, and it works perfect according to me. Just fast songs or just heavy songs can actually be extremely boring, which M:40 seems to have understand.

The cover isen't exactly any scream of joy, but what do you expect from an album entitled something like "The Black Wing Beats of History"? Nevertheless you're going to love this band if you're into crust punk, so check 'em out right now!
 
Slavestate, [written by Michael Porali. Distributed by Sound Pollution]
Lidköpings M:40 förnekar sig inte. Återigen (det här är tredje släppet jag recenserat) krossar de det mesta motståndet med brutal d-takt och ångestkäng. Med sina tre sångare får de ett litet uns mer variation än vad brukligt är i genren, men även utan liknande excesser är M:40 ett av landets just nu hårdaste kängband. De samhällskritiska texterna på ömsom svenska, ömsom engelska är inget som skiljer dem från sina genrekamrater, men med sådant här låtmaterial skulle de kunna köra John Tardy-style utan att tappa poäng. Guldstjärna också för pro-gaytexten i "Helvetet är här". Manskomplex och kristen homohets känns bara sååå femtiotal!
 
Urkraft Webzine, [written by Stefan Lejon. Distributed by Sound Pollution]
Det enda jag egentligen inte gillar med hardcore är den överdrivet gapiga sången, något M40 också begagnar sig av. Det blir alldeles för jävla skrikigt och intensivt i längden. Detta är dock precis vad killarna eftersträvar så all power to them. Musikaliskt är detta dock kanon. Lite Totalt Jävla Mörker ösigt och lite Neurosis kaotiskt. Mörkt utav helvete. Ett soundtrack till jordens undergång. Sången förstör som sagt min helhetsupplevelse av plattan men den som gillar hardcore i allmänhet lär älska detta!
 
Skrutt, [written by Peter Thorsson. Distributed by Sound Pollution]
M-40 gives u nothing new but they give us an angry punk/hardcoreband which sings in sweidsh except in one song. I like their anger/aggression because this is the type of music who holds the punk alive and you feel the fist in my pocket and it will slowly and surely raises up against the air ina protest. An half hour protestmusic is OK for me and Halvfabrikat continue to gives us a high quality Swedish punk/hardcore. I would like to hear some more records from this label and band because you know that it is quality through the whole thing.
 
Skrutt, [written by Peter Thorsson. Distributed by Sound Pollution]
M-40 ger oss inget nytt men de ger oss ett argt punk/hardcoreband som sjunger på svenska förutom i en låt. Jag gillar deras ilska/aggression för det är sådant här som håller punken levande när man känner knytnäven knytas i fickan för att sakta men säkert röra sig upp emot himlen i en protest. En halvtimme protestmusik är helt okej för mig och Halvfabrikat fortsätter ge ut högkvalitativ svensk punk/hardcore. Jag vill gärna höra mer skivor från detta bolag och band för man vet att det är kvalité rakt igenom när det gäller denna typens musik.
 
It's a trap!, [written by . Distributed by Sound Pollution]
So what if M:40 lives up to most every d-beat/crustcore cliché? Natty dreads, two vocalists (one screechy, one burly), lyrics decrying the sorry state of the system/world/life, and so on. It doesn't matter 'cuz the music is well-written, well-played and well-recorded. The genre doesn't really need anyone to push it forward; it was doing just fine with the Discharge blueprint before His Hero Is Gone came along, not to mention all of the Swedish legends such as Wolfbrigade/Wolfpack, Totalitär and Skitsystem. I admit I do get bored of everyone endlessly covering the same subjects in pretty much the exact same way (not to mention preaching to the choir), but when I hear a band play this stuff with a proper level of intensity, it's impossible for me to deny the appeal. Oh, and I fucking love that muted chug-chug/chug-chug-chug stuff. Cut the shit, start the pit!
 
Dalademokraten, [written by Alex Wiman. Distributed by Sound Pollution]
Artist M:40
Skiva Historiens svarta vingslag
Bolag Halvfabrikat
Genre Kängpunk
Betyg Fyra masar

Ångest, crust och raseri, beskiver lättast Lidköpingsbandet M:40. Men om jag ska vara helt ärlig så hade jag inte allt för höga förhoppningar, då deras tidigare material inte riktigt har tilltalat mig. Tji fick jag!
Denna platta är så mörk och fläskig att den sätter en ny standard för
svensk punk. Påkostat omslag med booklet där alla de något löjligt
svarta texterna återfinns.

Köp plattan om: du vill höra riktigt bra käng
 
Obituary fanzine, [written by Robin. Distributed by Sound Pollution]
Av någon anledning så blev jag inte speciellt impad av M40 efter att en gång ha hört deras splitsjua med Grace will fall från 2006. Jag lade den i botten av den alltjämnt växande högen av recensionsmaterial, och till idag så har den legat där bortglömd.
Det var med andra ord två härliga överraskningar som väntade mig då jag efter att ha fått hem deras nya platta ”Historiens svarta vingslag”, tryckte på play och plastbiten började snurra.
Jag läste den medföljande beskrivningen, Totalt jävla mörker möter Neurosis, och ta mig fan, inte bara en blandning, utan det bästa ur de båda – perfekt ihopfogat!
Att långsammare melodislingor växlas med mer matande partier och det faktum att de är flera som delar på sången ger musiken djup och komplexitet - jag tröttnade inte en gång genom skivans 31 minuter.
Jag hyser också en djup förkärlek för partier med endast bas och trummor, och det har de också lyckats slänga in på ett flertal ställen på ett alldels förnämligt sätt.
Den här skivan är kanon, och jag kan inte för en sekund fatta vad jag tänkte när jag avfärdade tidigare nämnda spliten som tråkig. Deras prestation på den, liksom den här skivan petade precis ner ett annat band från min svenska fem-i-topp-lista.
 
Fourfinger Magazine, [written by Niclas Boman. Distributed by Sound Pollution]
Jag trodde ett tag att inget band skulle slå Totalt Jävla Mörker när det gäller att blanda metal och punk. Sen fick jag M:40's split med Grace will fall och jag blev genast tveksam. De hade det där som många saknar, energin, flödet och viljan att göra någonting mer än de andra. Senare fick jag fullängdaren "Historiens svarta vingslag" hemskickad, en punkberättelse som klockar in på en nattsvart halvtimme. Många av låttitlarna och en del av lyriken luktar Splitter, då främst spår som "Brännmärkt", "Välfärd" och "Helvetet är här" vilket jag verkligen inte har någonting emot då bandet hör till ett av undertecknads absoluta favoriter. "Brännmärkt" med sitt storslagna slut tillhör helt klart de grymmaste låtarna på plattan, och så även industritrummorna i "Another downfall". Jag har heller ingenting emot långsammare punkdaskor som "Väggarna omkring dig".

Jag skulle vilja höra lite mer jävlaranamma nästa gång. Mer lort och en tyngre produktion skulle vara pricken över i:et. Tills dess nöjer jag mig med att låta den här plattan spinna en hel del varv till.
 
 
All titles with M:40
Br mig till bikten (7" EP)
Diagnos (CD in jewelcase)
Diagnos (Back patch)
Diagnos (black vinyl) (12" gatefold)
Diagnos (limited; red transparent vinyl) (12" gatefold)
Diagnos (XL) (T-shirt)
Dr helvetet alltid r nra (S) (T-shirt)
Historiens svarta vingslag (Poster B2, 700x500)
Historiens svarta vingslag Logo (Badge)
Historiens svarta vingslag Logo (Patch cloth)
Industrilandskap (7" EP)
Package deal (Package deal)


Refresh | Go back